Svensk ordbok 2009, webbversion
förä
´
ta sig
verb
föråt förätit
,
pres.
föräter
för·ät·er
●
äta för mycket
så att man inte mer vill äta samma sak
kokk.
barnen hade förätit sig på saltlakrits
föräta sig på ngt
sedan 1582
Subst.:
vbid1-166387
förätande